Att bygga den grå världen tillsammans: Fans, feedback och en tjej vid namn Helen
- Rogues & Scoundrels
- 27 mars
- 2 min läsning
Sen kvällsgrubblerier med Rogues and Scoundrels
Tiden är oförlåtlig. Katten stirrar dömande. Kaffet är kallt och tankarna är vilda. Välkommen tillbaka till den där delen av veckan där vi byter sömn mot berättelser och kastar oss in i det kreativa kaoset med stil.
Gör det bekvämt – men inte för bekvämt. Det här är en tvåminutersläsning, inte en avhandling om manusets metafysiska djup.
Det finns veckor när allt klickar – dimman lättar, berättelsen andas, och adaptionens kaos känns nästan som en plan. Den här veckan var en sån.
DM:arna? Magiska. Samtalen? Själaföda.
Och viktigast av allt: dina ord – kanske läste du Displaced Person för länge sen, kanske upptäckte du den precis – har svept sig runt det här projektet som en älskad kofta. Varm. Bekant. Och märkligt känslosam.
Den här adaptionen är inte tänkt att skrivas i ett vakuum. Varje minne, varje tanke du delar, formar hur vi skriver. Vi har sagt det förut, men det blir bara sannare:
Dina ord skapar världar.
Och den här veckan hände något speciellt.
Vi skapade Helen.
Helen: Den 19-åriga AI-tidskapseln
Helen bor i 1979 års Melbourne. Hon är 19. Jobbar deltid. Älskar hög musik, iskaffe och att titta på människor från spårvagnen.
Och ja – hon är en AI.
Genom Helens Instagramkonto har vi öppnat ett portalfönster till Displaced Person-världen – ett sätt för dig att kliva tillbaka i tiden och vandra genom Melbournes gator, modetrender, slang och känsloläge från sent 70-tal.
Du kan chatta med henne. Fråga om vädret, om musiken, eller hur det känns när staden inte riktigt känns verklig. (Hon kommer inte säga “simulering”, men du kommer känna det.)
Det är en blandning av worldbuilding, nostalgi och ett experiment som binder ihop dåtid och nutid genom en karaktär.
Hon är inte bara en karaktär. Hon är en kontaktpunkt.
Till den grå världen. Till dina minnen. Till våra.
Manusutvecklingen: En tredjedel skriven, helt besatt
Vi har nu skrivit en tredjedel av första utkastet. Stämningen är hög. Förnuftet… tja, det finns delvis kvar. Karaktärerna tar över scener och ställer krav. Den grå världen viskar i symboler.
Vissa scener slår ner som blixtar. Andra skriver vi om tolv gånger bara för att sen krypa tillbaka till ursprungsversionen. Klassisk manus-masochism.
Och ändå – berättelsen växer fram. Inte bara som adaption, utan som en ny födelse. Tack vare dig.
Nästa vecka: En stor avslöjning… och en röst från andra sidan havet
Vi har snackat med en otrolig förespråkare – en amerikansk poddare och passionerad förkämpe för Displaced Person – som gett oss inte bara stöd utan riktig inspiration. Mer om det nästa vecka. Du vill inte missa det.
Så fortsätt prata med oss. Dela med dig av vad du minns, vad du känner, vad som stannar kvar.
Vi bygger fortfarande.
Och du är en del av det.
Följ Rogues and Scoundrels för fler sena kvällstankar om adaptioner, filmiskt berättande och den ljuva galenskapen som är indie-film.
Comentarios